Idag åker jag med tjejerna till Ronja Skoogs landställe. Vi åkte dit förra året sommaren också och då hade vi otroligt mysigt så nu hoppas vi på att vädret blir bra och att vi har lika mysigt igen. Strax innan fyra åker vi ifrån Salem/Rönninge så under dagen ska jag packa, duscha osv. Aja, jag ska i alla fall börja packa nu, ha det så bra! 

Vi 97:or har ju precis fått reda på vart det är vi ska gå och jag kom in på mitt första val, mediagymnasiumet i Nacka. Just när vi fick reslutatet så kändes allt så verkligt, grundskolan är verkligen över nu på riktigt och förmodligen livet ifrån grundskolan. Först och främst känns det otroligt skrämmade. Jag lämnar ändå min trygghet och får på ett sätt stå på egna ben utan stöd ifrån nära och kära. Stöd får jag nog fortfarande i alla fall ifrån familjen men ifrån ens vänner, då blir det ju inte på samma sak, de kommer inte finnas där för dig just i skolan. Men förhoppningsvis så kommer det nya sånna vänner. Dock kan jag inte låta bli att känna en viss lycka. Det ska bli skönt på ett sätt att få komma ifrån Salem/Rönninge och se ännu en del utav världen, lära sig och upptäcka nya saker dagligen en tid framöver. Dessutom känns det spännade att gå vidare i livet och se vad nästa steg har att erbjuda. För jag är lite smått nyfiken på hur allt kommer bli för mig i framtiden, hur just jag kommer bli, vad jag kommer göra, vart jag bosätter mig, vart jag kommer resa, jobba osv. Såklart jag vet vissa saker som jag vill gör i mitt liv, som bland annat att resa. Men sen vet man ju aldrig hur ens liv kommer bli och detta gör så att jag både blir exalterad och rädd. Exalterad för att jag vill se hur det kommer bli och rädd för att jag inte ver hur det kommer bli. Men jag antar att det är bra att vara lite rädd, eller vad säger ni? 

Hello Darlings! Jag kom hem från Göteborg igår där jag spenderat min helg men shopping, cyckeltur och konfirmationsfirande. Måste bara säg att herre min gud vad Göteborg är en härlig stad, alla är så otroligt trevliga, pratglada och glada överhuvudtaget där i gemförelse med här hemma. Mitt från igenstans kom det liksom fram en dam till min mamma och frågade vad hon tyckte om att ha röda skor och det var ingen som kollade konstigt. Man kan prata med främlingar där. Haha, nu låter det som jag varit i Göteborg för första gången vilket jag inte har. Jag har faktiskt varit där ett antal gånger innan man jag har inte spenderat en hel dag på staden som jag gjorde denna gång. Jag och mamma blev tillslut utråkade utav att bara vara i centrala Göteborg den dagen att vi hyrde cycklar och cycklade runt till alla möjliga ställen. Och jag säger bara en sak, CYCKLA ALDRIG I GÖTEBORG. Det är bara upp och nerförsbackar typ, jag skojar inte och det är inte små uppförsbackar utan de är enorma. Men utifrån cyckelturen och just komfirmationsstuden i kyrkan hade jag faktiskt det otroligt bra. Jag kände nu i efter hand att jag behövde komma iväg och bara umgås med familjen och släckten!