Skriv din beskrivning här!

my future

 
Precis i början utav sommarlovet så var jag som sagt på ett studentfirade för två utav mina kusiner och som jag nämnde i ett tidigare inlägg så höll min ena kusin ett tal precis innan jag skulle åka därifrån. Han sa på att ungefär något sånt här: ’’Som ni vet väljer man olika vägar livet, som Australien är en väg för mig. Men under alla dessa val i livet så vet man alltid att man har familjen att vända sig till..’’ Detta fick såklart alla i tårar, inklusive mig. Men det fick även mig att tänka till lite i och med att jag faktiskt precis valt en utav alla vägar i livet, gymnasiet eller jag ska egentligen mitt liv efter grundskolan.

Vi 97:or har ju precis fått reda på vart det är vi ska gå och jag kom in på mitt första val, mediagymnasiumet i Nacka. Just när vi fick reslutatet så kändes allt så verkligt, grundskolan är verkligen över nu på riktigt och förmodligen livet ifrån grundskolan. Först och främst känns det otroligt skrämmade. Jag lämnar ändå min trygghet och får på ett sätt stå på egna ben utan stöd ifrån nära och kära. Stöd får jag nog fortfarande i alla fall ifrån familjen men ifrån ens vänner, då blir det ju inte på samma sak, de kommer inte finnas där för dig just i skolan. Men förhoppningsvis så kommer det nya sånna vänner. Dock kan jag inte låta bli att känna en viss lycka. Det ska bli skönt på ett sätt att få komma ifrån Salem/Rönninge och se ännu en del utav världen, lära sig och upptäcka nya saker dagligen en tid framöver. Dessutom känns det spännade att gå vidare i livet och se vad nästa steg har att erbjuda. För jag är lite smått nyfiken på hur allt kommer bli för mig i framtiden, hur just jag kommer bli, vad jag kommer göra, vart jag bosätter mig, vart jag kommer resa, jobba osv. Såklart jag vet vissa saker som jag vill gör i mitt liv, som bland annat att resa. Men sen vet man ju aldrig hur ens liv kommer bli och detta gör så att jag både blir exalterad och rädd. Exalterad för att jag vill se hur det kommer bli och rädd för att jag inte ver hur det kommer bli. Men jag antar att det är bra att vara lite rädd, eller vad säger ni? 



Fin blogg! :)

2013-07-02 · 10:04:06

Det är så svårt att veta vad man vill :)
sv: jaa underbar stad :D
kram

2013-07-04 · 15:37:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback